fredag 4 mars 2016

Checkpoints, EWS och extra anpassningar



I Pedagogiska Magasinets nr 1.2016 "Kollegor emellan" finns reportaget Mer utveckling i sikte om vårt kollegiala lärande och detta inlägg kan ses som en komplettering av det.

Checkpoints var ett begrepp och arbetssätt som växte fram under vår analys av förra läsåret i vårt kvalitetsarbete. Vi har sedan några år arbetat med att följa upp elevernas resultat genom ett så kallat Early Warning System (EWS) och vi har använt oss av bedömningsmatriser i vår lärplattform men vi behöver vässa vårt arbete ytterligare.

När vi för några år sedan började använda oss av bedömningsmatriser i vår lärplattform så fick vi bra respons från eleverna som kände en ökad trygghet i hur de ligger till i relation till kunskapskraven. Det var inte bara ett lyft för eleverna utan även för mentorerna som på ett enkelt sätt kunde få en överblick på elevernas nuläge. Parallellt med matriserna använde vi EWS:n som ett internt system för att fånga upp elever som inte utvecklas i tillräcklig takt mot kunskapskraven.

Inför detta läsår identifierade vi två utvecklingsmöjligheter i vårt arbetssätt. Det ena var svårigheten att veta om matriserna var helt uppdaterade eller inte vilket skapade en osäkerhet för både elever och mentorer. Det andra var att vi i arbetet med EWS:n saknade en samlad information om vilka insatser i form av extra anpassningar och särskilt stöd som genomfördes för de elever som inte utvecklades i tillräcklig takt mot lärandemålen.

Inför detta år berikades EWS:n med information om vilka extra anpassningar som läraren genomför i relation till varje elev. Vi införde även sex stycken checkpoints under året. Inför varje checkpoint så ska alla lärare uppdatera kursmatriserna genom att använda all tillgänglig information om elevens kunskaper. Det innebär konkret att bland annat "rätta ikapp" och sambedöma med andra lärare. 
Inför checkpointen ska även EWS:n uppdateras. EWS:n är en matris där eleverna utgör raderna och kurserna står i kolumner. Då en elev inte utvecklas tillräckligt mot kunskapskraven ska läraren vidta extra anpassningar och dessa dokumenteras i systemet. Även om det inte finns något formellt dokumentationskrav för extra anpassningar har vi funnit det värdefullt att ha koll på dessa för att kunna utvärdera och för att underlätta vid eventuella utredningar om behov av särskilt stöd.

Själva checkpointen kan liknas vid det som i vissa skolor kallas klasskonferens. Den genomförs på en studiedag och vi har i huvudsak fokuserat på de elever som har störst behov av stöd. Eftersom arbetet är väl förberett så kan vi vara effektiva i att komma överens om åtgärder. Förhoppningen är att lyfta fokus från problem till lösningar. Varför funkar det bättre i vissa kurser än i andra? Vilka effektiva arbetssätt har vi? Vad säger eleven om? Vid checkpointen finns också möjlighet att samla underlag till eventuella anmälningar till rektor om att en elev befaras vara i behov av särskilt stöd och här är dokumentationen underlättande eftersom vi redan vet vad vi har testat för anpassningar. Efter genomförd checkpoint kommuniceras med eleverna vilka extra anpassningar som kommer att genomföras (om det inte redan är känt av eleven). Det brukar också inkomma en del behov av utredningar angående särskilt stöd.

Genomförandet av extra anpassningar och särskilt stöd sker sedan löpande och följs upp i programlagen (arbetslag) och våra lärande team.

Vårt arbetssätt är inte unikt eller på något sätt revolutionerande men styrkan är att det finns stöd i organisationen för det så att det sker systematiskt och medvetet och jag ser fram mot att utvärdera arbetet i juni för att genomföra ytterligare förbättringar inför nästa läsår!

tisdag 26 januari 2016

Bättre skola

Ur programmet för konferensen "Bättre skola"
Jag sitter på tåget på väg mot SIQ:s konferens Bättre skola där jag ska medverka. Jag kommer inte agera ensam utan vara del i en helhet där vi beskriver vårt kollegiala lärande som sker på alla nivåer. Vi har arbetat med systematiskt kollegialt lärande genom lärande team på våra skolor inom IT-Gymnasiet sedan hösten 2013 och är relativt vana med delar av vad det innebär. Det var ett ganska tufft steg in i arbetssättet som jag i egenskap av förstelärare fick driva och i backspegeln är jag nöjd de trevande framsteg som vi gjorde men vi har en bit kvar till Helen Timperleys beskrivning av professionellt lärande genom lärande team som är ganska tuff. Vi har de organisatoriska förutsättningarna på plats med mötestider och förstelärare som leder teamen och vi har en teoretisk förståelse för modellen men jag har en paradoxal bild av hur vi behöver ta nästa steg. Å ena sidan behöver jag förstå innebörden av det faktum att kvalitetsutveckling tar tid, å andra sidan behöver vi öka takten och komma ur våra bekvämlighetszoner för att utvecklas både som individer och som organisation. Det räcker inte med att utveckla det som vi själva vill utveckla utan vi måste identifiera vad vi behöver utveckla. Det handlar om att utmanas i våra personligt valda teorier om vad som är viktigt och inse att det innebär att vi alla behöver förändras.
Numera är jag inte förstalärare utan rektor och bedriver ett kollegialt lärande i ett miniteam tillsammans med två rektorskollegor inom IT-Gymnasiet och jag har fått en bredare och djupare förståelse för både kvalitetsarbete och professionellt lärande. Jag har insett att det inte handlar om att lärare ska utvecklas utan att utvecklingen behöver sker i hela organisationen, både på individ-, grupp och organisationsnivå. Det som jag tillsammans med en rektorskollega, verksamhetschef (min chef), pedagogisk utvecklingsstrateg och utbildningsdirektör kommer att beskriva vid vår medverkan är hur vi arbetar, och kanske ännu mer vill arbeta, med kvalitetsutveckling genom kollegiala lärande. För mig och oss handlar kvalitetsarbete inte om att leta fel utan om att hitta bättre sätt att bedriva skola på och jag tänker vara både tålmodig och ivrig!

Slutligen vill jag dela med mig av Lydia Folkes kortfattade analys:
Ett utvecklingsområde är en gemensam förståelse av vad systematiskt kvalitetsarbete är. Dvs mer än rektors sommarsemesterförströelse i kvalitetsrapportskrivande...


Läs mer om IT-Gymnasiets kvalitetsarbete på http://kollegialt.ntitg.se/ och följ oss gärna även på Facebooksidan Kollegialt lärande
Om du vill få en snabb översikt i Helen Timperleys forskning rekommenderar jag Ola Henningssons sammanfattande film Lärares professionella lärande och utveckling

måndag 23 mars 2015

Dag 113

Efter drygt 10 år som lärare tillträdde jag den 1 december som rektor på den skola som jag varit lärare, arbetslagsledare och förstelärare på sedan 2006. Det var inte självklart att jag skulle söka tjänsten när den annonserades ut men jag tog mod till mig och sökte. Jag hade en tid känt att jag var på väg åt detta håll men kände spontant att det var lite för tidigt i två avseenden:
  1. Jag hade gärna velat jobba mer tillsammans med Fredrik Karlsson (rektorn som slutade).
  2. Jag kände mig inte riktigt redo för uppgiften.
Punkt 1 kunde jag inte göra något åt. Punkt 2 löste sig genom att jag, i mina samtal med rektorer, chefer, skolledare och andra konstaterade att man nog aldrig känner sig helt redo för en sådan ansvarsfull uppgift.
Idag, dag 113 som rektor, kan jag konstatera att uppdraget är så meningsfullt och stimulerande som jag hoppades och att det är så omfattande och krävande som jag befarade. Inga överraskningar alltså men fruktansvärt mycket att lära. Jag är därför oerhört glad över att få vara del av ett kontinuerligt kollegialt lärande tillsammans med två rektorskollegor som möts en timma per vecka och idag har jag dessutom fått vara med i ett lite större sammanhang då Ledare lär träffades i Örebro. Viktigt!

Nu tar jag kväll och ser fram mot dag 114 som bland annat innehåller uppföljande introduktionssamtal, tjänsteplanering, budgetarbete och ledningsmöte och förmodligen en del annat som dyker upp.

torsdag 2 oktober 2014

Mäta lärande

Igår hade jag en naturkunskapslektion med en tydlig målformulering: Efter dagens lektion ska du kunna förklara kolets kretslopp. Efter att ha presenterat detta mål för eleverna placerade jag om dem slumpvis vid de fyra bord som fanns i klassrummet och delade ut tomma A4-ark och gav dem 7 minuter för att beskriva kolets kretslopp utifrån begreppen cellandning, fotosyntes, koldioxid, kolhydrater och förbränning av fossila bränslen. Ganska snart flög frågan genom luften:
Jag kan ju inte det här, vad händer då?
Jag pekade då på efter dagens lektion i målformuleringen. När sju minuter hade gått tog jag med hjälp av handuppräckning reda på hur många elever som ansåg sig själva kunna beskriva kolets kretslopp: 5 st.
Nästa fas i av lektionen var att grupperna fick i uppgift att beskriva kretsloppet tillsammans. De fick ut nya papper och satte igång. I denna fas ökade jag min inblandning och hjälpte eleverna med arbetet genom att utgå från deras första beskrivningar. Jag kunde ganska enkelt säkerställa att alla fyra grupper hade en komplett skiss av kretsloppet och jag frågade dem igen om hur många som tror sig kunna förklara kretsloppet: 7 st. Jag tror att jag lyckades dölja min besvikelse innan jag gick vidare med att klassen tillsammans skapade en bild på whiteboarden. Arbetsmodellen som jag använde var att lotta fram en elev i taget som fick rita/skriva en del av kretsloppet. Efter ett tag hade vi en tydlig bild av kretsloppet på tavlan som eleverna tillsammans hade skapat. När jag hade suddat tavlan slöts cirkeln då eleverna fick ut ett nytt tomt papper och fick i uppgift att beskriva kretsloppet. Jag missade i detta läge att fråga eleverna om deras egna uppfattning men min bedömning av deras inlämnade papper är 17 st. Det var inte bara jag som var nöjd efter lektionen, flera elever påpekade spontant att de lärt sig mycket.

#win

Enligt Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisning bör lärare utvärdera undervisningens effektivitet och denna lektion är ett exempel på hur detta kan ske i en kort cykel.


måndag 29 september 2014

En lyckad lektion

Ibland blir det precis så där bra som man planerat att det ska bli. I torsdags till exempel.
Vi har ägnat ett antal lektioner åt statistik i matematik 1a och jag visste att de flesta eleverna behärskade procedurerna att beräkna medelvärde, median och variationsbredd (se uppgifterna sist i #malyft) och det jag ville komma åt var en djupare förståelse för innebörden av begreppen.

I veckan var jag och lyssnade på Dylan Wiliam som bland annat påtalar vikten av att ställa rätt frågor och att aktivera alla elever i klassrummet. Han tipsade om tekniken att ställa en fråga och ge fyra svarsalternativ som eleverna får ta ställning till och det var precis så jag gjorde. Innan vi började med detta följde jag upp ett personligt mål som jag satte för ett år sedan. Mitt mål triggades av en elevs fråga:
Ska vi ha vanlig matte idag?
Denna fråga startade ett samtal om vad matematik är, brukar vara och borde vara. Eleverna var skrämmande överens om att skolmatte innebär att räkna i böckerna medan riktig matte är något annat, som man har nytta av lite nu och då i verkligheten. Jag utmanade mig själv och satte målet att eleverna i min kurs inte ska veta vad en vanlig mattelektion är och till min stora glädje har jag lyckats. Eleverna kunde inte besvara lektionens första fråga (se presentationen nedan) men kunde ge massor av exempel på olika saker som vi gjort (kalkylark, uppgifter i boken, programmering, uppgifter på papper, diskussioner, filmer mm).

Lektionen kretsade sedan kring påståenden som eleverna fick ta ställning till genom att välja hörn i klassrummet (se presentationen nedan). Vi känner varandra väl i gruppen och kunde hålla en dialog till varje påstående om varför man valt det man valt och hur man kan veta om man har rätt. Denna dialog mellan eleverna ledde ibland till att elever bytte hörn och ibland till viss osämja men alltid till ökat lärande och djupare förståelse. Två framgångsfaktorer för denna lektion var goda relationer och tid för tanke. Om inte eleverna är trygga i lärandesituationen hamnar de på defensiven och känner sig rädda för att göra fel och om de inte får tid att fundera, reflektera och diskutera så är det många elever som inte hinner med utan lärtillfället passerar.

Extra kul är det att det inte bara är jag som är nöjd med lektionen och det lärande som uppstod utan även eleverna är nöjda och vill ha fler liknande lektioner. En elevkommentar får avsluta detta inlägg:
Man var ju tvungen att tänka för att veta och kunna förklara
#win

torsdag 18 september 2014

#malyft

I augusti startade vi på IT-Gymnasiet matematiklyftet. Eftersom vi är en organisation med skolor på 11 orter runt om i Sverige har vi kommit fram till en modell där vi samverkar på distans och håller möten med hjälp av Google Hangout. Arbetet startade med en kick-off då vi alla var samlade i Göteborg och fick lära känna varandra och också arbeta tillsammans på plats. Matematiklyftet utgår från en lärportal som finns på https://matematiklyftet.skolverket.se/ och är uppbyggd med moduler baserat på vilken nivå undervisningen sker på (från förskola till vuxenutbildning). Modulerna är lite olika utvecklade och för gymnasiet finns det just nu tre moduler:
  • Undervisa matematik utifrån problemlösning
  • Undervisa matematik utifrån förmågorna
  • Bedömning för lärande och undervisning i matematik
IT-Gymnasiet har efter att ha undersökt nuläget beslutat att vi ska börja med "Undervisa matematik utifrån förmågorna". Modulerna är indelade i delar och varje del består av fyra moment (A-D). Moment A är individuell förberedelse, Moment B Kollegialt arbete, Moment C Aktivitet och Moment D Gemensam uppföljning. I vårt upplägg hinner vi med en del på två veckor då vi har ett tvåtimmarspass i veckan för arbete.

Jag hade väldigt höga förväntningar på matematiklyftet eftersom jag hört mycket gott om det och har positiva erfarenheter av upplägget där man integrerar det professionella lärandet i den dagliga verksamheten. Hittills är jag nöjd. Det är ett krux att komma in tankarna att det är min egna undervisning som jag ska granska och utveckla och inte bedöma elevernas förmågor. Att på detta strukturerade sätt få hjälp i denna utveckling gläder mig mycket. Alla lärare strävar hela tiden efter att bli bättre och man blir bättre genom att praktisera men man får betydligt större fart i sin utveckling om det sker strukturerat på detta sätt. Jag har tvingats in i ett ännu mer reflekterande arbetssätt än tidigare och löftet jag gav i inlägget LÅ1314 om att avsluta varje dag med 15 minuters reflektion har fått draghjälp. Reflektionen sker inte alltid i slutet av dagen men det blir av! Arbetssättet med att skriva annoteringar under lektionerna har jag även använt i andra ämnen och det ger resultat. Jag vill påstå att jag efter fyra veckors matematiklyft redan har blivit mer professionell.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av två av de uppgifter som jag konstruerat inom lyftet och som jag genomfört med stor framgång: Zombietroopers - The Guilds och Zombietroopers - The Event

lördag 23 augusti 2014

Will it burn?

Första veckan för läsåret är avklarad och jag är riktigt nöjd. Vi kör alltid en schemabrytande vecka som start som vi kallar BaseCamp. Eleverna göra olika saker beroende på program och årskurs med fokus på att förbereda inför läsåret. I år hade jag hand om teknikettorna. Redan första dagen, efter upprop och allmän info, fick eleverna ut sina arbetsredskap (datorerna) och konfigurerade dem med e-post, kalender, Google-konto (GAFE) mm. De fick även bekanta sig med vår lärplattform SchoolSoft. Dag två startade projekt Will it burn? som är ett samarbete mellan kemi och svenska. På fyra arbetspass á 120 minuter skulle eleverna utreda begreppet eld genom att göra en teoretisk studie och en laboration och redovisa i form av en labrapport. Jag och min kollega Niclas körde detta projekt förra året och justerade det inför i år baserat på erfarenheter och inspirerade av Hanna Stehagens bok "Språk i alla ämnen".

Pass 1 inleddes med en kort presentation av uppgiften och sedan höll jag en föreläsning om eld. Eld är bekant för eleverna men de har inte funderat så mycket kring det i ett naturvetenskapligt perspektiv. Jag lade stor vikt på vetenskaplighet, ord och begrepp. Jag gick sedan igenom hur man skriver en laborationsrapport och eleverna fick ut ett exempel som de granskade utifrån disposition och språkstil. Vad är typiskt för texten? Vilka ord används? Vilken är målgruppen? Vad är syftet med en laborationsrapport?
Allt eftersom tiden gick blev eleverna mer bekväma med varandra och situationen och bidrog med allt fler och fler påståenden och frågor. Det var ju trots allt bara deras andra dag i en ny klass, med en ny lärare och på en ny skola.

Pass 2 hade målet att skriva Inledning och Materiel och metod. Jag guidade eleverna när de skapade ett dokument i GAFE (Google Drive for Education) och följde noga upp att de delade det på önskat sätt med mig och att titelsidan snabbt kom på plats. De blev överraskade över vilken snabb överblick jag kunde ha tack vara GAFE och på så sätt enkelt kunna hjälpa elever som fastnat. Eftersom vi hade gått igenom eld i allmänhet så gick det ganska lätt för dem att skriva och att hitta källor. Källhänvisningar var obligatoriskt men jag ställde inga formella krav på hur de skulle utformas annat än att de enkelt skulle kunna hittas. Huvudfrågan i projektet var att utreda brandegenskaperna hos etanol, stearin, glasfiberull och motorolja och fakta om dessa ämnen letades. Här märktes det att eleverna inte hade så stor förkunskap. De visste inte så mycket om ämnena innan och vi hade inte heller pratat om dem. En känsla av vad Björklund kanske skulle kalla flumpedagogik uppstod då eleverna surfade runt och försökte hitta relevant information - detta är något som eleverna behöver öva mer på och få hjälp med. Innan vi kunde komma vidare skrev eleverna sin hypotes och därefter Materiel och metod.

Dokumentöversikt i GAFE



Innan vi kunde sätta igång med laborationen vid pass 3 höll jag en genomgång om säkerhet och eleverna fick skriva ett prov i Socrative. Återigen imponerades den snabba återkopplingen som systemet möjliggör.

Laborationen flöt på smidigt och eleverna skrev ner sitt resultat och hann börja skriva diskussionen. Nu hade de stora delar av rapporten klar och det märktes att de var imponerade och nöjda med sitt arbete.

Sista passet bestod av att skriva klart rapporten och kamratbedömning. Allt eftersom eleverna blev klara delade jag ut avnamnade rapporter och en instruktion om hur de skulle granska texten. Nu återkopplade vi till exempelrapporten och det som vi tillsammans kom fram till gällande textstil och disposition mm. Eleverna fick chansen att korrigera enligt återkopplingen och vi avslutade med att reflektera över hur svår uppgiften hade verkat och hur bra det faktiskt hade gått.

Jag vet inte hur många gånger jag upprepade att de inte är i skolan för att de kan utan för att lära. Att skapa en kultur där det är ok att göra fel är viktigt och jag tror att jag nådde fram. Jag vet att jag under detta projekt visade eleverna hur viktigt jag tycker det är att kunna följa processen genom att ställa frågor, läsa deras text och uppmuntra dem att prata med och hjälpa varandra. Det märktes även hur stor nytta de har av att ha alla dokument (uppgiftsbeskrivning, genomgångar, exempel mm) tillgängliga i GAFE.