lördag 27 april 2013

Auskultationer

På min skola är kollegiala auskultationer en självklarhet och det trodde jag var på alla skolor men jag har noterat att så inte är fallet och jag tänkte i all enkelhet slå ett slag för denna fantastiska form av kompetensutveckling.

Jag har hört exempel på skolor som tar auskultationerna på stort allvar och bildar en grupp på skolan som tar hand om dem genom att först ha träffar inför lektionsbesöken och sedan följer upp med samtal efteråt, tar fram utvecklingsområden och kör en ny omgång. Detta kräver en hel del tid och stor arbetsinsats som jag inte är helt säker på betalar sig. Vi kör en enklare variant och gör upp ett schema inom arbetslaget för vem som ska besöka vem. Det primära syftet är att hjälpa varandra lärare emellan men det finns även andra vinster såsom att man får inblick i varandras ämnen/kurser och att man får möjlighet att se hur eleverna agerar i klassrummet ur ett annat perspektiv än som undervisande lärare.
 
Vid själva auskultationen så har vi ett dokument (finns att ladda ner här) med ett antal punkter som stöd. Detta är inte några obligatoriska saker som vi måste granska utan är just ett stöd. Detta dokument kompletteras med frågor ur vår lokala arbetsplan. Just nu ligger stort fokus på det formativa förhållningssättet och då är det just det som vi försöker titta lite extra på.

Efter lektionen så sitter vi ner tillsammans och diskuterar lektionen. Det är önskvärt att detta samtal sker så snabbt efter lektionen som möjligt. 

Med denna enkla beskrivning vill jag uppmuntra till kollegiala auskultationer. Insteget är lågt och stor utvecklingspotential finns. Börjar man i enkelt form så betalar sig arbetstiden garanterat!

tisdag 23 april 2013

Saker jag kickar på



Det är samma sak varje år. När maj närmar sig och planen för kursernas upplopp är klar så sätter tankarna igång. Parallellt med allt jobb det innebär med att få eleverna att nå så långt som möjligt under de sista skälvande veckorna så börjar idéerna dyka upp. Att vara god omvärldsbevakare och samtidigt ha stor vilja att utveckla sin undervisning är krävande, eller hur +Oscar Semb ?

Här är en lista över några saker som jag kickar på just nu:
  • Always Prepped
  • TED-Ed
  • Open Badges
  • Kollegiala auskultationer
  • Elevhälsoarbete
  • Symbaloo
  • MineCraft
  • ARG (Alternate Reality Game)
  • Sophia
  • Khan Academy
  • Transmedialt lärande
  • MangaHigh
  • Google docs/drive i kombination med Teacher Dashboard
  • Flubaroo
  • Wikipedia/Wikibooks
  • Ämnesintegration på riktigt!
  • Cynefin
Tyvärr är det få saker av dessa som jag har möjlighet att prioritera eftersom pågående kurser ligger högst på listan och det är det som jag faktiskt kickar mest på! Tiden från nu fram till kursavslut är den viktigaste. Som alltid. 
Det är nu som eleverna på allvar kan nå längre och högre än både jag och de själva trodde var möjligt!

fredag 19 april 2013

Inte vad utan hur och varför

SETT-dagarna valde jag att gå på föreläsningar som jag trodde handlade om väldigt olika saker och skulle ge mig bredd och jag fick delvis rätt. Jag har med mig massa inspiration och idéer men det viktigaste är den röda tråd som blev uppenbar på tåget hem när jag fick tid att reflektera och summera. Det handlar inte om vad man gör utan hur och varför. Här är några exempel.

Första föreläsningen var Doug Belshaw från Mozilla och hade titeln "Trends in educational technology". Jag gick dit och trodde att jag skulle få massa heta tips på nya program, tillämpningar, communities etc. och delvis hade jag rätt. Han pratade om Mozilla Open Badges men gav inga färdiga lösningar eller tillämpningsområden. Gång på gång återkom han till att det är hur man väljer att använda dem som skapar värde. På nästa pass valde jag att lyssna på den kloka och provocerande Ante Runquist som klargjorde att vi inte blir bäst i världen genom att arbeta med det centrala innehållet utan vi måste sträva efter att skapa djup som finns i förmågorna, dvs inte fokusera på vad vi arbetar med utan hur och varför. Vittra Telefonplan blev världskända för sitt nytänkande i avseende på lokaler men Jannie Jeppesen och Frida Monsén var väldigt övertygande i sin presentation att det inte handlar om lokaler utan om pedagogik och förhållningssätt. Samma erfarenhet delade Abdul Chohan och Showk Badak från brittiska ESSA Academy när de berättade om hur de tänkte om för att lyfta en nedgången skola med katastrofala resultat. Det viktigaste för dem var att få alla på skolan att tänka på hur man gör det bäst för eleverna. Ledorden är "faith, access and community" där alltså relationer och tillhörighet är det viktiga. Att de löste detta genom att tidigt och innovativt satsa på iPods som plattform (vad) lade de inte så stort fokus på.

Både Peter Ellwe och Mathias Poulsen höll föredrag om spel men med två olika ingångar. Ellwe pratade om gamification där det handlar om att designa skolan utifrån de drivkrafter som spel har. Han konstaterade att spelet "Skola" inte är roligt eftersom det finns för mycket regler om inte är accepterade (kursplaner, gruppindelningar, schema etc.). Speldesigners är skickliga på att skapa motivation genom ledorden freedom, mastery, meaning (Sebastian Deterding) och detta korrelerar med vad Dan Pink kommer fram till i sin bok "Drive" (autonomy, mastery, purpose). Kolla gärna på filmklippet RSA Animate - Drive: The surprising truth about what motivates us. Poulsen ansats är en annan. Han utgår från datorspel och använder dem i undervisningen. Både spel som är skapade med ett tydligt lärande syfte (The Game, Global conflicts) men även kommersiella nöjesspel (Sim city, Mass Effect, MineCraft). Två helt olika sätt att använda spelmekanismer i skolan med  den gemensamma nämnaren att det inte handlar om vad utan hur och varför.

Detta är det viktigaste som jag tar med mig från SETT. Det är inget nytt men det tål att upprepas: det handlar inte om vad vi gör utan om hur och varför. För att lära oss av av varandra måste vi ställa frågan
Hur gör du för att få eleverna att nå längre än de själva trodde var möjligt?
Det går inte att köpa måluppfyllelse med teknik (även om en del av utställarna på mässan tycktes tro det) utan vi måste våga utmana vårt förhållningssätt och vår relation till eleverna.

tisdag 16 april 2013

Om motivation och nyfikenhet

SKL publicerade nyligen rapporten "Öppna jämförelser - grundskola 2013". Pressmeddelandet om rapporten har rubriken "Svenska elever positiva till skolan – men motivation en utmaning" och i rapporten konstateras bland annat att 45 % av eleverna i årskurs 8 anser att skolarbetet får dem att känna lust att lära sig mer, i årskurs 5 är motsvarande siffra 74 %. Jag blev ledsen men inte förvånad när jag läste det. Jag har länge funderat över vart glädjen och nyfikenheten som barn visar tar vägen. Ken Robinsons smått klassiska TED-talk "Schools kills creativity" har visats över 15 miljoner gånger på TED.com och många är vi som har ryckts med  och instämt. Många är vi också som försöker att göra något åt det men det är svårt.

Jag kommit fram till att det ur elevernas perspektiv finns tre olika grundläggande motiv till lärande:
  1. Att man tycker att det är roligt och/eller intressant
  2. Att man ser nyttan
  3. Att man vill åt ett betyg
Om inte någon av dessa finns så är det inte så konstigt att eleven inte gör så bra ifrån sig i skolan. Som småbarnsförälder gläds jag åt mina barns nyfikenhet och lust att lära. Frågan "varför?" har många gånger gnagt skavsår i öronen och jag får dåligt samvete varje gång jag inte orkar förklara (men det har många gånger skapat en nyfikenhet hos mig och lett till lärande). Tyvärr får jag i min roll som gymnasielärare inte frågan lika ofta. Någonstans längs vägen försvinner nyfikenheten och tyvärr så tror jag att det är välviljan i skolsystemet som förstör den. Eleverna hinner helt enkelt inte bli nyfikna innan de tvingas lära sig. Skolan ligger ofta före och kursplanerna är så späckade av innehåll att det krävs stor kreativitet, tålamod och skohorn för att klämma in tid för att eleverna ska hinna bli nyfikna och ha möjlighet att arbeta med det som de själva tycker är roligt och intressant.

Två konkreta exempel på detta ur mitt eget liv är matlagning och bankräntor. Jag tyckte inte att det var så intressant med hemkunskap skolan men när jag flyttade hemifrån och saknade mammas vällagade mat fick jag lust att lära mig. Då märkte jag att jag hade en del att falla tillbaks på från grundskolans hemkunskapsundervisning och det var inte så svårt att komma upp i en standard som jag var nöjd med. När vi i matematiken tragglade procenträkning med exempel från bankernas lånesystem så fokuserade jag bara på att lära mig hur jag skulle göra för att få rätt svar, inte varför men när vi skulle köpa hus och skulle bestämma oss för ett låneupplägg ökade motivationen till max och jag kompletterade mina färdigheter i procenträkning med bankernas system med topp- och bottenlån och kunde själv skapa mig det beslutsunderlag som jag ville ha.

Välviljan i skolsystemet är stor. Det är höga krav som ställs på elever som lämnar skolan. De förväntas vara förberedda för vuxenlivet i form av studier eller yrkesliv och dessutom kunna hänga med i allt från utrikespolitik till val av värmesystem men frågan är om vi inte skjuter över målet. Ivern att pressa in så mycket som möjligt i elevernas hjärnor leder bevisligen till minskad lust att lära. Om man istället lättar på pressen som kommer förhoppningsvis lusten att bevaras och när motivationen dyker upp i form av hunger eller husköp så går lärandet lätt.