tisdag 16 april 2013

Om motivation och nyfikenhet

SKL publicerade nyligen rapporten "Öppna jämförelser - grundskola 2013". Pressmeddelandet om rapporten har rubriken "Svenska elever positiva till skolan – men motivation en utmaning" och i rapporten konstateras bland annat att 45 % av eleverna i årskurs 8 anser att skolarbetet får dem att känna lust att lära sig mer, i årskurs 5 är motsvarande siffra 74 %. Jag blev ledsen men inte förvånad när jag läste det. Jag har länge funderat över vart glädjen och nyfikenheten som barn visar tar vägen. Ken Robinsons smått klassiska TED-talk "Schools kills creativity" har visats över 15 miljoner gånger på TED.com och många är vi som har ryckts med  och instämt. Många är vi också som försöker att göra något åt det men det är svårt.

Jag kommit fram till att det ur elevernas perspektiv finns tre olika grundläggande motiv till lärande:
  1. Att man tycker att det är roligt och/eller intressant
  2. Att man ser nyttan
  3. Att man vill åt ett betyg
Om inte någon av dessa finns så är det inte så konstigt att eleven inte gör så bra ifrån sig i skolan. Som småbarnsförälder gläds jag åt mina barns nyfikenhet och lust att lära. Frågan "varför?" har många gånger gnagt skavsår i öronen och jag får dåligt samvete varje gång jag inte orkar förklara (men det har många gånger skapat en nyfikenhet hos mig och lett till lärande). Tyvärr får jag i min roll som gymnasielärare inte frågan lika ofta. Någonstans längs vägen försvinner nyfikenheten och tyvärr så tror jag att det är välviljan i skolsystemet som förstör den. Eleverna hinner helt enkelt inte bli nyfikna innan de tvingas lära sig. Skolan ligger ofta före och kursplanerna är så späckade av innehåll att det krävs stor kreativitet, tålamod och skohorn för att klämma in tid för att eleverna ska hinna bli nyfikna och ha möjlighet att arbeta med det som de själva tycker är roligt och intressant.

Två konkreta exempel på detta ur mitt eget liv är matlagning och bankräntor. Jag tyckte inte att det var så intressant med hemkunskap skolan men när jag flyttade hemifrån och saknade mammas vällagade mat fick jag lust att lära mig. Då märkte jag att jag hade en del att falla tillbaks på från grundskolans hemkunskapsundervisning och det var inte så svårt att komma upp i en standard som jag var nöjd med. När vi i matematiken tragglade procenträkning med exempel från bankernas lånesystem så fokuserade jag bara på att lära mig hur jag skulle göra för att få rätt svar, inte varför men när vi skulle köpa hus och skulle bestämma oss för ett låneupplägg ökade motivationen till max och jag kompletterade mina färdigheter i procenträkning med bankernas system med topp- och bottenlån och kunde själv skapa mig det beslutsunderlag som jag ville ha.

Välviljan i skolsystemet är stor. Det är höga krav som ställs på elever som lämnar skolan. De förväntas vara förberedda för vuxenlivet i form av studier eller yrkesliv och dessutom kunna hänga med i allt från utrikespolitik till val av värmesystem men frågan är om vi inte skjuter över målet. Ivern att pressa in så mycket som möjligt i elevernas hjärnor leder bevisligen till minskad lust att lära. Om man istället lättar på pressen som kommer förhoppningsvis lusten att bevaras och när motivationen dyker upp i form av hunger eller husköp så går lärandet lätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar