I min text valde jag att fokusera på naturkunskap som gymnasiegemensamt ämne, eller i framtiden kanske det ska kallas medborgargemensam allmänbildning? Här följer delar av min text.
I dagsläget är naturkunskap är ett gymnasiegemensamt ämne vilket innebär att alla läser ämnet. På denna nivå så handlar naturvetenskap i huvudsak om att tillgodogöra sig de grundläggande kunskaper som krävs för att man ska kunna göra aktiva val för att ge förutsättningar för en hållbar utveckling. Det handlar också om att kunna anta ett kritiskt förhållningssätt och kunna skilja allmänt tyckande från vetenskap. Dessa kunskaper och färdigheter är viktiga för att kunna vara en demokratisk samhällsmedborgare. Tyvärr låter sig inte livet delas upp i ämnen, än mindre i kurser. Viss del av gymnasieutbildningen är säkerligen lämpad för denna struktur men ett tvärvetenskapligt ämnesområde som väldigt få elever aktivt valt att få läsa borde istället integreras i undervisningen som helhet.Som lärare i naturvetenskap startar man alltså ofta i uppförsbacke och det gäller att tidigt inspirera eleverna. En elev som har valt fordonsprogrammet eller läser ekonomi har förmodligen inte gjort det för att den är intresserad av naturvetenskap snarare tvärt om. Ofta väljer eleverna bort naturprogrammet för att de anser det vara svårt och ointressant men det är dessa elever som är viktigast att nå och utrusta med grundläggande naturvetenskaplig allmänbildning inklusive kritiskt tänkande. För att vi ska klara av framtidens utmaningar på klimatområdet räcker det inte med engagerade ingenjörer och biologer utan det krävs att alla är med och bidrar, både som privatpersoner och som yrkesaktiva. Det är helt enkelt en fråga om global demokrati och solidaritet. Varje individ måste ta sitt demokratiska ansvar genom att göra aktiva val i rätt riktning. Att läraren tror på eleven som viktig i sammanhanget är en förutsättning för framgång. Eftersom varje människa bär ett ansvar för den hållbara utvecklingen måste läraren visa detta genom att tillåta lärande på många nivåer och arenor och ge utrymme för reflektion och egna idéer och slutsatser. Läraren som förmedlare av kunskap är sällan nyckeln till lustfullt lärande. Det må vara effektivt för en motiverad elev som tydligt ser målet men för de flesta så är inte målet att vara en ansvarsfull världsmedborgare tydligt eller självklart.En sak som blir uppenbar ganska snart för eleverna inom området är hur komplext och omfattande det är. Att vara sätta sig in i alla olika delar är krävande och därför tror jag mycket på att hjälpas åt. Genom att t.ex. spela rollspel där olika eleven sätter sig in i olika frågor från olika perspektiv övas samtliga fem stora förmågor (aka The Big five): analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, förmåga att hantera information och begreppslig förmåga. Dessutom lär de av varandra och lärandet blir tydligt när förhandlingsspelet börjar. När eleverna sitter runt förhandlingsbordet och presenterar sina perspektiv och förutsättningar som möts av motargument inser eleverna vilken kraft det finns i att samverka och hur viktigt det är att kunna läsa in sig på ett område, bearbeta och analysera informationen, sätta in den i ett sammanhang och kommunicera sina fakta och synpunkter. För att detta rollspel ska fungera så bra som möjligt krävs samarbete lärare och ämne emellan och det är något som jag gärna utvecklar i framtiden.Komplexa frågor kräver tid. Tid att sätta sig in i och tid att bearbeta, dra slutsatser och komma på konstruktiva lösningar. Detta låter sig inte alltid göras på två lektioner per vecka under en eller två terminer. Strukturen bör ändras så att frågor om hållbar utveckling på allvar genomsyrar hela utbildningen. Många skolor kommer att behöva tänka om och bryta schema- och programstrukturer för att eleverna ska nå målen i större utsträckning och då menar jag inte bara de mål som finns inom varje kurs utan målet att kunna kliva in i vuxenvärlden med stor handlingskompetens och vilja att ta sitt ansvar som demokratiska medborgare.