tisdag 6 maj 2014

Minska takten sista kvarten

"Öka takten sista kvarten" är det ingen som behöver uppmana skolan att göra i maj, det sker ändå. Jösses vad det går och vilken utväxling jag upplever att jag får i undervisningen när eleverna mer eller mindre medvetet tillämpar allt som de har tagit till sig hittills och utmanas av uppgifter, varandra, kunskapskrav och tidspress. So far, so good men... det finns alltid ett men och i detta fall formuleras det i två frågor:
  1. Varför uppstår detta schvung först nu?
  2. Varför kommer inte alla elever upp i tempo? 

För att komma åt dessa frågor funderar jag över varför det funkar och kommer fram till att jag inte anser att jag förändrar undervisningen i lika stor utsträckning som den effekt som uppstår. Jag arbetar med motiverande och stimulerande uppgifter hela tiden, jag uppmuntrar samarbete och dialog mellan elever, jag ger formativ återkoppling och jag försöker skapa tidsramar inom kursen (även om detta är ett problem som är värt ett eget inlägg). Det som gör att det tar fart handlar till största delen om relationer. Eleverna behöver en god relation till mig som lärare, en relation som bygger på ömsesidig respekt och förtroende och följden av det blir att eleverna får en god relation till kursen, kunskapskraven och även varandra vilket skapar motivation och ökat lärande.

Det jag behöver göra för att lösa mina två men är alltså att skapa goda relationer tidigare. Denna analys har jag gjort många gånger och det gläder mig mycket att jag ser att det går bättre för mig som lärare mätt i elevernas måluppfyllelse och utvärderingar. Jag ser denna förbättring som en följd av att jag reflekterar över dessa frågor och förändrar min undervisning, kort sagt: jag utvecklas professionellt.
Uppmaningen och utmaningen till oss i skolan så här i 75:e minuten är alltså att minska takten sista kvarten - stanna upp och reflektera! 

ps. Om du inte hinner minska takten sista kvarten av terminen så gör det i alla fall sista kvarten av arbetsdagen och lägg 15 minuter på reflektion.

ps 2. Jag har lärt mig att det som jag tänker i maj inte fastnar i hjärnan och har löst det genom att skriva ner det, i detta fall som ett blogginlägg, i andra fall som post-it-lappar på skrivbordet, brev till mig själv eller som  utkast till uppgifter att ha tidigt på kursen i höst.