torsdag 2 oktober 2014

Mäta lärande

Igår hade jag en naturkunskapslektion med en tydlig målformulering: Efter dagens lektion ska du kunna förklara kolets kretslopp. Efter att ha presenterat detta mål för eleverna placerade jag om dem slumpvis vid de fyra bord som fanns i klassrummet och delade ut tomma A4-ark och gav dem 7 minuter för att beskriva kolets kretslopp utifrån begreppen cellandning, fotosyntes, koldioxid, kolhydrater och förbränning av fossila bränslen. Ganska snart flög frågan genom luften:
Jag kan ju inte det här, vad händer då?
Jag pekade då på efter dagens lektion i målformuleringen. När sju minuter hade gått tog jag med hjälp av handuppräckning reda på hur många elever som ansåg sig själva kunna beskriva kolets kretslopp: 5 st.
Nästa fas i av lektionen var att grupperna fick i uppgift att beskriva kretsloppet tillsammans. De fick ut nya papper och satte igång. I denna fas ökade jag min inblandning och hjälpte eleverna med arbetet genom att utgå från deras första beskrivningar. Jag kunde ganska enkelt säkerställa att alla fyra grupper hade en komplett skiss av kretsloppet och jag frågade dem igen om hur många som tror sig kunna förklara kretsloppet: 7 st. Jag tror att jag lyckades dölja min besvikelse innan jag gick vidare med att klassen tillsammans skapade en bild på whiteboarden. Arbetsmodellen som jag använde var att lotta fram en elev i taget som fick rita/skriva en del av kretsloppet. Efter ett tag hade vi en tydlig bild av kretsloppet på tavlan som eleverna tillsammans hade skapat. När jag hade suddat tavlan slöts cirkeln då eleverna fick ut ett nytt tomt papper och fick i uppgift att beskriva kretsloppet. Jag missade i detta läge att fråga eleverna om deras egna uppfattning men min bedömning av deras inlämnade papper är 17 st. Det var inte bara jag som var nöjd efter lektionen, flera elever påpekade spontant att de lärt sig mycket.

#win

Enligt Skolverkets allmänna råd om planering och genomförande av undervisning bör lärare utvärdera undervisningens effektivitet och denna lektion är ett exempel på hur detta kan ske i en kort cykel.


måndag 29 september 2014

En lyckad lektion

Ibland blir det precis så där bra som man planerat att det ska bli. I torsdags till exempel.
Vi har ägnat ett antal lektioner åt statistik i matematik 1a och jag visste att de flesta eleverna behärskade procedurerna att beräkna medelvärde, median och variationsbredd (se uppgifterna sist i #malyft) och det jag ville komma åt var en djupare förståelse för innebörden av begreppen.

I veckan var jag och lyssnade på Dylan Wiliam som bland annat påtalar vikten av att ställa rätt frågor och att aktivera alla elever i klassrummet. Han tipsade om tekniken att ställa en fråga och ge fyra svarsalternativ som eleverna får ta ställning till och det var precis så jag gjorde. Innan vi började med detta följde jag upp ett personligt mål som jag satte för ett år sedan. Mitt mål triggades av en elevs fråga:
Ska vi ha vanlig matte idag?
Denna fråga startade ett samtal om vad matematik är, brukar vara och borde vara. Eleverna var skrämmande överens om att skolmatte innebär att räkna i böckerna medan riktig matte är något annat, som man har nytta av lite nu och då i verkligheten. Jag utmanade mig själv och satte målet att eleverna i min kurs inte ska veta vad en vanlig mattelektion är och till min stora glädje har jag lyckats. Eleverna kunde inte besvara lektionens första fråga (se presentationen nedan) men kunde ge massor av exempel på olika saker som vi gjort (kalkylark, uppgifter i boken, programmering, uppgifter på papper, diskussioner, filmer mm).

Lektionen kretsade sedan kring påståenden som eleverna fick ta ställning till genom att välja hörn i klassrummet (se presentationen nedan). Vi känner varandra väl i gruppen och kunde hålla en dialog till varje påstående om varför man valt det man valt och hur man kan veta om man har rätt. Denna dialog mellan eleverna ledde ibland till att elever bytte hörn och ibland till viss osämja men alltid till ökat lärande och djupare förståelse. Två framgångsfaktorer för denna lektion var goda relationer och tid för tanke. Om inte eleverna är trygga i lärandesituationen hamnar de på defensiven och känner sig rädda för att göra fel och om de inte får tid att fundera, reflektera och diskutera så är det många elever som inte hinner med utan lärtillfället passerar.

Extra kul är det att det inte bara är jag som är nöjd med lektionen och det lärande som uppstod utan även eleverna är nöjda och vill ha fler liknande lektioner. En elevkommentar får avsluta detta inlägg:
Man var ju tvungen att tänka för att veta och kunna förklara
#win

torsdag 18 september 2014

#malyft

I augusti startade vi på IT-Gymnasiet matematiklyftet. Eftersom vi är en organisation med skolor på 11 orter runt om i Sverige har vi kommit fram till en modell där vi samverkar på distans och håller möten med hjälp av Google Hangout. Arbetet startade med en kick-off då vi alla var samlade i Göteborg och fick lära känna varandra och också arbeta tillsammans på plats. Matematiklyftet utgår från en lärportal som finns på https://matematiklyftet.skolverket.se/ och är uppbyggd med moduler baserat på vilken nivå undervisningen sker på (från förskola till vuxenutbildning). Modulerna är lite olika utvecklade och för gymnasiet finns det just nu tre moduler:
  • Undervisa matematik utifrån problemlösning
  • Undervisa matematik utifrån förmågorna
  • Bedömning för lärande och undervisning i matematik
IT-Gymnasiet har efter att ha undersökt nuläget beslutat att vi ska börja med "Undervisa matematik utifrån förmågorna". Modulerna är indelade i delar och varje del består av fyra moment (A-D). Moment A är individuell förberedelse, Moment B Kollegialt arbete, Moment C Aktivitet och Moment D Gemensam uppföljning. I vårt upplägg hinner vi med en del på två veckor då vi har ett tvåtimmarspass i veckan för arbete.

Jag hade väldigt höga förväntningar på matematiklyftet eftersom jag hört mycket gott om det och har positiva erfarenheter av upplägget där man integrerar det professionella lärandet i den dagliga verksamheten. Hittills är jag nöjd. Det är ett krux att komma in tankarna att det är min egna undervisning som jag ska granska och utveckla och inte bedöma elevernas förmågor. Att på detta strukturerade sätt få hjälp i denna utveckling gläder mig mycket. Alla lärare strävar hela tiden efter att bli bättre och man blir bättre genom att praktisera men man får betydligt större fart i sin utveckling om det sker strukturerat på detta sätt. Jag har tvingats in i ett ännu mer reflekterande arbetssätt än tidigare och löftet jag gav i inlägget LÅ1314 om att avsluta varje dag med 15 minuters reflektion har fått draghjälp. Reflektionen sker inte alltid i slutet av dagen men det blir av! Arbetssättet med att skriva annoteringar under lektionerna har jag även använt i andra ämnen och det ger resultat. Jag vill påstå att jag efter fyra veckors matematiklyft redan har blivit mer professionell.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av två av de uppgifter som jag konstruerat inom lyftet och som jag genomfört med stor framgång: Zombietroopers - The Guilds och Zombietroopers - The Event

lördag 23 augusti 2014

Will it burn?

Första veckan för läsåret är avklarad och jag är riktigt nöjd. Vi kör alltid en schemabrytande vecka som start som vi kallar BaseCamp. Eleverna göra olika saker beroende på program och årskurs med fokus på att förbereda inför läsåret. I år hade jag hand om teknikettorna. Redan första dagen, efter upprop och allmän info, fick eleverna ut sina arbetsredskap (datorerna) och konfigurerade dem med e-post, kalender, Google-konto (GAFE) mm. De fick även bekanta sig med vår lärplattform SchoolSoft. Dag två startade projekt Will it burn? som är ett samarbete mellan kemi och svenska. På fyra arbetspass á 120 minuter skulle eleverna utreda begreppet eld genom att göra en teoretisk studie och en laboration och redovisa i form av en labrapport. Jag och min kollega Niclas körde detta projekt förra året och justerade det inför i år baserat på erfarenheter och inspirerade av Hanna Stehagens bok "Språk i alla ämnen".

Pass 1 inleddes med en kort presentation av uppgiften och sedan höll jag en föreläsning om eld. Eld är bekant för eleverna men de har inte funderat så mycket kring det i ett naturvetenskapligt perspektiv. Jag lade stor vikt på vetenskaplighet, ord och begrepp. Jag gick sedan igenom hur man skriver en laborationsrapport och eleverna fick ut ett exempel som de granskade utifrån disposition och språkstil. Vad är typiskt för texten? Vilka ord används? Vilken är målgruppen? Vad är syftet med en laborationsrapport?
Allt eftersom tiden gick blev eleverna mer bekväma med varandra och situationen och bidrog med allt fler och fler påståenden och frågor. Det var ju trots allt bara deras andra dag i en ny klass, med en ny lärare och på en ny skola.

Pass 2 hade målet att skriva Inledning och Materiel och metod. Jag guidade eleverna när de skapade ett dokument i GAFE (Google Drive for Education) och följde noga upp att de delade det på önskat sätt med mig och att titelsidan snabbt kom på plats. De blev överraskade över vilken snabb överblick jag kunde ha tack vara GAFE och på så sätt enkelt kunna hjälpa elever som fastnat. Eftersom vi hade gått igenom eld i allmänhet så gick det ganska lätt för dem att skriva och att hitta källor. Källhänvisningar var obligatoriskt men jag ställde inga formella krav på hur de skulle utformas annat än att de enkelt skulle kunna hittas. Huvudfrågan i projektet var att utreda brandegenskaperna hos etanol, stearin, glasfiberull och motorolja och fakta om dessa ämnen letades. Här märktes det att eleverna inte hade så stor förkunskap. De visste inte så mycket om ämnena innan och vi hade inte heller pratat om dem. En känsla av vad Björklund kanske skulle kalla flumpedagogik uppstod då eleverna surfade runt och försökte hitta relevant information - detta är något som eleverna behöver öva mer på och få hjälp med. Innan vi kunde komma vidare skrev eleverna sin hypotes och därefter Materiel och metod.

Dokumentöversikt i GAFE



Innan vi kunde sätta igång med laborationen vid pass 3 höll jag en genomgång om säkerhet och eleverna fick skriva ett prov i Socrative. Återigen imponerades den snabba återkopplingen som systemet möjliggör.

Laborationen flöt på smidigt och eleverna skrev ner sitt resultat och hann börja skriva diskussionen. Nu hade de stora delar av rapporten klar och det märktes att de var imponerade och nöjda med sitt arbete.

Sista passet bestod av att skriva klart rapporten och kamratbedömning. Allt eftersom eleverna blev klara delade jag ut avnamnade rapporter och en instruktion om hur de skulle granska texten. Nu återkopplade vi till exempelrapporten och det som vi tillsammans kom fram till gällande textstil och disposition mm. Eleverna fick chansen att korrigera enligt återkopplingen och vi avslutade med att reflektera över hur svår uppgiften hade verkat och hur bra det faktiskt hade gått.

Jag vet inte hur många gånger jag upprepade att de inte är i skolan för att de kan utan för att lära. Att skapa en kultur där det är ok att göra fel är viktigt och jag tror att jag nådde fram. Jag vet att jag under detta projekt visade eleverna hur viktigt jag tycker det är att kunna följa processen genom att ställa frågor, läsa deras text och uppmuntra dem att prata med och hjälpa varandra. Det märktes även hur stor nytta de har av att ha alla dokument (uppgiftsbeskrivning, genomgångar, exempel mm) tillgängliga i GAFE.


torsdag 19 juni 2014

LÅ1314

Idag är det sista arbetsdagen innan nästan sex veckors semester och den har till stor del ägnats åt reflektion. Årets som har gått har varit slitsamt och pressat men framför allt framgångsrikt och utvecklande! Jag har gjort mitt första år som förstelärare och kan konstatera att det har varit oerhört givande och inspirerande för mig. Jag har inte sedan lärarutbildningen läst så mycket forskning, rapporter, blogginlägg, Tweets, FB-diskussioner, debattartiklar mm med fokus på pedagogik och skolutveckling. Jag har haft och tagit möjligheter att diskutera dessa frågor genom att leda lärande team på skolan, interagera i sociala medier, delta i Skolverkskonferenser, skrivit blogginlägg och fick även en debattartikel publicerad efter idogt arbete. Detta har gett en enorm skjuts och inspiration i mitt yrke som lärare och jag är stolt över att få vara del av en verksamhet som tar pedagogiska frågor på så stort allvar.

Under förmiddagen idag så analyserade vi tillsammans i kollegiet året som gått utifrån grundansatsen "Vad du än gjorde så gjorde DU det mer än bra!". Vi analyserade individuellt och tillsammans året utifrån skolnivå, kursnivå och elevnivå. Slutuppgiften var att skriva fem punkter att ta med sig till nästa läsår. Dessa punkter kommer att vara en av utgångspunkterna i det pedagogiska samtalet. Tre av dessa hade jag klart sedan ett tidigare blogginlägg, Skarpa lägen - not to self och jag fyllde på med två till:
  • Avsluta varje dag med 15 minuters reflektion
  • Arbeta aktivt med relationer utifrån bilden nedan 


Bakgrunden till den sista punkten är att jag alltid har upplevt mellanmänskliga relationer som centrala för lärande men nog underskattat betydelsen av relationen mellan elev och kursplanen. Jag vet sedan tidigare att jag är skicklig på att skapa en god relation till eleverna och att jag även skapar ett gott klimat i klassrummet men under detta år har jag fått upp ögonen för betydelsen av att eleven har en god relation till kunskapskrav och centralt innehåll och att de känner sig trygga i vad det är som bedöms. Denna relation har fått ökad betydelse i och med tydligheten i GY11 och jag tror att det finns stor utvecklingspotential för oss som skola inom den nya läroplanen.

Jag vill även passa på att dela med mig av kommentarsfältet från FB då jag postade inlägget Minska takten sista kvarten:


Nu är det 15 min till semester och jag kommer traditionsenligt att lyssna på Anita Hegerland.



torsdag 5 juni 2014

Skarpa lägen - note to self

Det råder full aktivitet på skolan just nu. Vi är inne i slutförandet av kurserna inför betygssättning. Aldrig tidigare under läsåret har eleverna varit så mottagliga för feed-back och motiverade att prestera som nu. Så är det varje år och varje år funderar jag över hur jag kan skapa detta skarpa läge som råder nu redan tidigare under kursen.
Den 22 maj var John Hattie och James Nottingham i Örebro och föreläste. En av de saker som fastnade var Hatties jämförelse med repellering. Om man inför ett sådant skarpt läge får frågan om man kan göra den knop som ska fästa repet i selen och vara det som ens liv hänger på då man kliver ut över bergskanten så kommer man att erkänna att man inte har förstått.


I skolan kommer tyvärr ofta elever undan genom att vara tysta och inte erkänna att de inte har förstått tills det ställs på sin spets och det är dags för de summativa betygen. Jag försöker varje år att skapa denna känsla så tidigt som möjligt men det är en svår balansgång då jag hela tiden vill vara uppmuntrande, positiv och visa en tilltro till elevernas förmåga att lära sig och utvecklas. Troligtvis underskattar jag ärligheten och överdriver de uppmuntrande orden vilket får konsekvensen att eleverna blir passiva och tänker att det löser sig på något sätt.

Jag önskar att jag hade en quickfix på detta krux men jag nöjer mig tillsvidare med att lova mig själv att:
  • Synliggöra lärandet i klassrummet mer bla genom kamratrespons och entrence tickets (som exit tickets fast i början av lektionen)
  • Vara tydligare med kunskapskraven
  • Aktivera eleverna mer som ägare av sin lärprocess genom att lägga tid och fokus på den feed-back som de får av mig och andra
En grundförutsättning för att detta ska falla väl ut är att jag lyckas skapa en tilltro bland eleverna till mig som lärare. Hur jag gör det är ett bra uppslag till kommande inlägg. Notera även att ingen av punkterna innebär något nytt utan bara en utökning av det som jag redan gör. Jag tror nämligen, med stöd i måluppfyllelse och utvärderingar, att jag är på rätt väg.

Läxan till er blir att påminna mig om denna text i november. 


tisdag 6 maj 2014

Minska takten sista kvarten

"Öka takten sista kvarten" är det ingen som behöver uppmana skolan att göra i maj, det sker ändå. Jösses vad det går och vilken utväxling jag upplever att jag får i undervisningen när eleverna mer eller mindre medvetet tillämpar allt som de har tagit till sig hittills och utmanas av uppgifter, varandra, kunskapskrav och tidspress. So far, so good men... det finns alltid ett men och i detta fall formuleras det i två frågor:
  1. Varför uppstår detta schvung först nu?
  2. Varför kommer inte alla elever upp i tempo? 

För att komma åt dessa frågor funderar jag över varför det funkar och kommer fram till att jag inte anser att jag förändrar undervisningen i lika stor utsträckning som den effekt som uppstår. Jag arbetar med motiverande och stimulerande uppgifter hela tiden, jag uppmuntrar samarbete och dialog mellan elever, jag ger formativ återkoppling och jag försöker skapa tidsramar inom kursen (även om detta är ett problem som är värt ett eget inlägg). Det som gör att det tar fart handlar till största delen om relationer. Eleverna behöver en god relation till mig som lärare, en relation som bygger på ömsesidig respekt och förtroende och följden av det blir att eleverna får en god relation till kursen, kunskapskraven och även varandra vilket skapar motivation och ökat lärande.

Det jag behöver göra för att lösa mina två men är alltså att skapa goda relationer tidigare. Denna analys har jag gjort många gånger och det gläder mig mycket att jag ser att det går bättre för mig som lärare mätt i elevernas måluppfyllelse och utvärderingar. Jag ser denna förbättring som en följd av att jag reflekterar över dessa frågor och förändrar min undervisning, kort sagt: jag utvecklas professionellt.
Uppmaningen och utmaningen till oss i skolan så här i 75:e minuten är alltså att minska takten sista kvarten - stanna upp och reflektera! 

ps. Om du inte hinner minska takten sista kvarten av terminen så gör det i alla fall sista kvarten av arbetsdagen och lägg 15 minuter på reflektion.

ps 2. Jag har lärt mig att det som jag tänker i maj inte fastnar i hjärnan och har löst det genom att skriva ner det, i detta fall som ett blogginlägg, i andra fall som post-it-lappar på skrivbordet, brev till mig själv eller som  utkast till uppgifter att ha tidigt på kursen i höst.

måndag 10 mars 2014

Karriär vs skolutveckling

I augusti tillträdde jag som förstelärare. Jag fick mer att göra, större ansvar, en fin titel och högre lön. Jag gjorde karriär! Förstelärarreformen hade varit på gång sedan september 2012 då Jan Björklund skrev om det i sitt nyhetsbrev och karriärmöjligheter var något som många efterfrågat och sett som ett sätt att öka attraktiviteten för läraryrket men ändå var det för många oklart vad det innebar. Uppdraget formulerades ganska fritt av Skolverket och huvudmannen gavs stort ansvar. Mitt uppdrag konkretiserades av min chef (skolans rektor) tillsammans med ITG och NTI:s pedagogiska utvecklingschef: Jag leder det operativa arbetet utifrån de moduler som finns på kollegialt.ntitg.se (se även Att som lärare vara elev)

Det är en väldigt intressant och givande resa som kollegiet gått igenom sedan augusti. Jag har under mina snart 10 år som lärare aldrig varit med om att pedagogiska frågor fått så stort och tydligt utrymme. Visst har vi alltid pratat pedagogik men det nya är att vi utmanas i våra föreställningar och personligt valda teorier och det går inte att ducka för frågorna. De framgångsfaktorer som jag har identifierat för denna utveckling är:
  • Tydligt fokus från huvudmannen
  • Organisatoriska förutsättningar för arbetet (schemalagd tid)
  • Tydlighet från rektor
  • Förstelärare som faciliterar processen
Detta skapar tillsammans en tydlighet i att det inte är valbart att som lärare utveckla sin undervisning och att det inte går att genomföra utvecklingen efter egen känsla. Läraryrket är ett lagarbete och om eleverna ska lyckas krävs det att vi arbetar tillsammans och hjälper och utmanar varandra.

För oss har förstelärarformen varit en viktig del i att lyfta professionsutvecklingen och jag är stolt, tacksam, stimulerad och utmanad av att vara en av de första med denna titel. Om man ser uppdraget främst som ett lönetillägg och en kompensation för låg lön så har man missuppfattat reformen grovt och inte förstått vad karriär innebär. Reformen innebär, enligt mig, en möjlighet att genomföra seriös och organiserad skolutveckling som leder till bättre resultat.

tisdag 4 februari 2014

Exit-tickets

Exit-tickets är en effektiv metod för att utvärdera undervisning och inlärning. Jag höll en presentation om detta på ett Teachmeet och här är de bilder som jag använde. Tyvärr så hanterar inte Slideshare animeringarna, om någon har en lösning så tar jag gladeligen mot tips!