Checkpoints, EWS och extra anpassningar

I Pedagogiska Magasinets nr 1.2016 "Kollegor emellan" finns reportaget Mer utveckling i sikte om vårt kollegiala lärande och detta inlägg kan ses som en komplettering av det.

Checkpoints var ett begrepp och arbetssätt som växte fram under vår analys av förra läsåret i vårt kvalitetsarbete. Vi har sedan några år arbetat med att följa upp elevernas resultat genom ett så kallat Early Warning System (EWS) och vi har använt oss av bedömningsmatriser i vår lärplattform men vi behöver vässa vårt arbete ytterligare.

När vi för några år sedan började använda oss av bedömningsmatriser i vår lärplattform så fick vi bra respons från eleverna som kände en ökad trygghet i hur de ligger till i relation till kunskapskraven. Det var inte bara ett lyft för eleverna utan även för mentorerna som på ett enkelt sätt kunde få en överblick på elevernas nuläge. Parallellt med matriserna använde vi EWS:n som ett internt system för att fånga upp elever som inte utvecklas i tillräcklig takt mot kunskapskraven.

Inför detta läsår identifierade vi två utvecklingsmöjligheter i vårt arbetssätt. Det ena var svårigheten att veta om matriserna var helt uppdaterade eller inte vilket skapade en osäkerhet för både elever och mentorer. Det andra var att vi i arbetet med EWS:n saknade en samlad information om vilka insatser i form av extra anpassningar och särskilt stöd som genomfördes för de elever som inte utvecklades i tillräcklig takt mot lärandemålen.

Inför detta år berikades EWS:n med information om vilka extra anpassningar som läraren genomför i relation till varje elev. Vi införde även sex stycken checkpoints under året. Inför varje checkpoint så ska alla lärare uppdatera kursmatriserna genom att använda all tillgänglig information om elevens kunskaper. Det innebär konkret att bland annat "rätta ikapp" och sambedöma med andra lärare. 
Inför checkpointen ska även EWS:n uppdateras. EWS:n är en matris där eleverna utgör raderna och kurserna står i kolumner. Då en elev inte utvecklas tillräckligt mot kunskapskraven ska läraren vidta extra anpassningar och dessa dokumenteras i systemet. Även om det inte finns något formellt dokumentationskrav för extra anpassningar har vi funnit det värdefullt att ha koll på dessa för att kunna utvärdera och för att underlätta vid eventuella utredningar om behov av särskilt stöd.

Själva checkpointen kan liknas vid det som i vissa skolor kallas klasskonferens. Den genomförs på en studiedag och vi har i huvudsak fokuserat på de elever som har störst behov av stöd. Eftersom arbetet är väl förberett så kan vi vara effektiva i att komma överens om åtgärder. Förhoppningen är att lyfta fokus från problem till lösningar. Varför funkar det bättre i vissa kurser än i andra? Vilka effektiva arbetssätt har vi? Vad säger eleven om? Vid checkpointen finns också möjlighet att samla underlag till eventuella anmälningar till rektor om att en elev befaras vara i behov av särskilt stöd och här är dokumentationen underlättande eftersom vi redan vet vad vi har testat för anpassningar. Efter genomförd checkpoint kommuniceras med eleverna vilka extra anpassningar som kommer att genomföras (om det inte redan är känt av eleven). Det brukar också inkomma en del behov av utredningar angående särskilt stöd.

Genomförandet av extra anpassningar och särskilt stöd sker sedan löpande och följs upp i programlagen (arbetslag) och våra lärande team.

Vårt arbetssätt är inte unikt eller på något sätt revolutionerande men styrkan är att det finns stöd i organisationen för det så att det sker systematiskt och medvetet och jag ser fram mot att utvärdera arbetet i juni för att genomföra ytterligare förbättringar inför nästa läsår!

Dag 113

Efter drygt 10 år som lärare tillträdde jag den 1 december som rektor på den skola som jag varit lärare, arbetslagsledare och förstelärare på sedan 2006. Det var inte självklart att jag skulle söka tjänsten när den annonserades ut men jag tog mod till mig och sökte. Jag hade en tid känt att jag var på väg åt detta håll men kände spontant att det var lite för tidigt i två avseenden:

1. Jag hade gärna velat jobba mer tillsammans med Fredrik Karlsson (rektorn som slutade).
2. Jag kände mig inte riktigt redo för uppgiften.

Punkt 1 kunde jag inte göra något åt. Punkt 2 löste sig genom att jag, i mina samtal med rektorer, chefer, skolledare och andra konstaterade att man nog aldrig känner sig helt redo för en sådan ansvarsfull uppgift.
Idag, dag 113 som rektor, kan jag konstatera att uppdraget är så meningsfullt och stimulerande som jag hoppades och att det är så omfattande och krävande som jag befarade. Inga överraskningar alltså men fruktansvärt mycket att lära. Jag är därför oerhört glad över att få vara del av ett kontinuerligt kollegialt lärande tillsammans med två rektorskollegor som möts en timma per vecka och idag har jag dessutom fått vara med i ett lite större sammanhang då Ledare lär träffades i Örebro. Viktigt!

Nu tar jag kväll och ser fram mot dag 114 som bland annat innehåller uppföljande introduktionssamtal, tjänsteplanering, budgetarbete och ledningsmöte och förmodligen en del annat som dyker upp.

LÅ1314

Idag är det sista arbetsdagen innan nästan sex veckors semester och den har till stor del ägnats åt reflektion. Årets som har gått har varit slitsamt och pressat men framför allt framgångsrikt och utvecklande! Jag har gjort mitt första år som förstelärare och kan konstatera att det har varit oerhört givande och inspirerande för mig. Jag har inte sedan lärarutbildningen läst så mycket forskning, rapporter, blogginlägg, Tweets, FB-diskussioner, debattartiklar mm med fokus på pedagogik och skolutveckling. Jag har haft och tagit möjligheter att diskutera dessa frågor genom att leda lärande team på skolan, interagera i sociala medier, delta i Skolverkskonferenser, skrivit blogginlägg och fick även en debattartikel publicerad efter idogt arbete. Detta har gett en enorm skjuts och inspiration i mitt yrke som lärare och jag är stolt över att få vara del av en verksamhet som tar pedagogiska frågor på så stort allvar.

Under förmiddagen idag så analyserade vi tillsammans i kollegiet året som gått utifrån grundansatsen "Vad du än gjorde så gjorde DU det mer än bra!". Vi analyserade individuellt och tillsammans året utifrån skolnivå, kursnivå och elevnivå. Slutuppgiften var att skriva fem punkter att ta med sig till nästa läsår. Dessa punkter kommer att vara en av utgångspunkterna i det pedagogiska samtalet. Tre av dessa hade jag klart sedan ett tidigare blogginlägg, Skarpa lägen - not to self och jag fyllde på med två till:

• Avsluta varje dag med 15 minuters reflektion
• Arbeta aktivt med relationer utifrån bilden nedan 

Bakgrunden till den sista punkten är att jag alltid har upplevt mellanmänskliga relationer som centrala för lärande men nog underskattat betydelsen av relationen mellan elev och kursplanen. Jag vet sedan tidigare att jag är skicklig på att skapa en god relation till eleverna och att jag även skapar ett gott klimat i klassrummet men under detta år har jag fått upp ögonen för betydelsen av att eleven har en god relation till kunskapskrav och centralt innehåll och att de känner sig trygga i vad det är som bedöms. Denna relation har fått ökad betydelse i och med tydligheten i GY11 och jag tror att det finns stor utvecklingspotential för oss som skola inom den nya läroplanen.

Jag vill även passa på att dela med mig av kommentarsfältet från FB då jag postade inlägget Minska takten sista kvarten:

 

Nu är det 15 min till semester och jag kommer traditionsenligt att lyssna på Anita Hegerland.

Karriär vs skolutveckling

I augusti tillträdde jag som förstelärare. Jag fick mer att göra, större ansvar, en fin titel och högre lön. Jag gjorde karriär! Förstelärarreformen hade varit på gång sedan september 2012 då Jan Björklund skrev om det i sitt nyhetsbrev och karriärmöjligheter var något som många efterfrågat och sett som ett sätt att öka attraktiviteten för läraryrket men ändå var det för många oklart vad det innebar. Uppdraget formulerades ganska fritt av Skolverket och huvudmannen gavs stort ansvar. Mitt uppdrag konkretiserades av min chef (skolans rektor) tillsammans med ITG och NTI:s pedagogiska utvecklingschef: Jag leder det operativa arbetet utifrån de moduler som finns på kollegialt.ntitg.se (se även Att som lärare vara elev)

Det är en väldigt intressant och givande resa som kollegiet gått igenom sedan augusti. Jag har under mina snart 10 år som lärare aldrig varit med om att pedagogiska frågor fått så stort och tydligt utrymme. Visst har vi alltid pratat pedagogik men det nya är att vi utmanas i våra föreställningar och personligt valda teorier och det går inte att ducka för frågorna. De framgångsfaktorer som jag har identifierat för denna utveckling är:

• Tydligt fokus från huvudmannen
• Organisatoriska förutsättningar för arbetet (schemalagd tid)
• Tydlighet från rektor
• Förstelärare som faciliterar processen

Detta skapar tillsammans en tydlighet i att det inte är valbart att som lärare utveckla sin undervisning och att det inte går att genomföra utvecklingen efter egen känsla. Läraryrket är ett lagarbete och om eleverna ska lyckas krävs det att vi arbetar tillsammans och hjälper och utmanar varandra.

För oss har förstelärarformen varit en viktig del i att lyfta professionsutvecklingen och jag är stolt, tacksam, stimulerad och utmanad av att vara en av de första med denna titel. Om man ser uppdraget främst som ett lönetillägg och en kompensation för låg lön så har man missuppfattat reformen grovt och inte förstått vad karriär innebär. Reformen innebär, enligt mig, en möjlighet att genomföra seriös och organiserad skolutveckling som leder till bättre resultat.

Exit-tickets

Exit-tickets är en effektiv metod för att utvärdera undervisning och inlärning. Jag höll en presentation om detta på ett Teachmeet och här är de bilder som jag använde. Tyvärr så hanterar inte Slideshare animeringarna, om någon har en lösning så tar jag gladeligen mot tips!

Exit tickets from Simon Ekdahl

Alla vill spela match!

Jag är tränare för ett gäng 7-8-åringar i innebandy och det är en stor utmaning att få barnen att förstå att man inte kan spela match hela tiden utan man behöver lägga mycket tid på att träna teknik och delmoment. Deras målbild är tydlig: göra mål och vinna matcher!

Eleverna som går hos oss på skolan har ofta också en tydlig bild: få ett stimulerande jobb och tjäna massor av pengar. Drömjobbet kan vara spelutvecklare, demonproducent, världsfotograf eller programmerare på Google. Förståelsen för att man måste besitta en hel del grundläggande färdigheter inom ett brett område är inte alltid så lätt att inse.

När vi detta läsår gick in en en lärprocess på skolan (se Att som lärare vara elev) så hamnade vi i samma läge. Vi delar alla viljan att öka måluppfyllelsen och vet att det inte sker automatiskt men vi vill ändå ge oss rakt in i att spela match och nå målet. Vi vill att det ska finnas en färdig lösning att applicera men behöver stanna upp och vila i det professionella, kollegiala lärandet.

Banala men effektiva 1:1-tips

Jag har arbetat som lärare med 1:1-lösningar sedan 2005 och nu och då återkommer vi på skolan till diskussionen om hur vi ska få eleverna att göra rätt saker med datorerna. Alternativ som beslagtagning vid missbruk, övervakningssystem, funktionsspärrar och avstängning av internetaccess har stötts och blötts men aldrig riktigt landat någonstans. Några är för, några emot. Det finns massor av dimensioner av denna fråga som jag inte går in på nu och i väntan på den perfekta lösningen så ger jag er här mina tre bästa tips:

1. Rör dig mycket i klassrummet. Även om inte ser skärmen så märks det på elevernas beteende när de gör "fel" saker. Håller du ofta presentationer - skaffa en fjärrkontroll så kan du röra dig fritt under tiden.
2. När du inte rör dig, placera dig så att du ser så många skärmar som möjligt. Sämst är ofta längst fram i klassrummet.
3. Om du inte ser elevernas skärmar så kan du ofta läsa av grannens reaktion. Det är inte så ofta som någon kollar på kompisens skärm storögt och fnissar åt lektionsanteckningar.

Som jag har skrivit om tidigare så är inte det viktiga vad man gör utan hur och varför (Inte vad utan hur och varför). Genomförandet är viktigare än tekniken. Det handlar kort och gott om ledarskap.

Att som lärare vara elev

Innan semestern inledde vi på skolan ett utvecklingsprojekt där lärarna skulle arbeta med pedagogisk utveckling i grupper om 4-5 personer en schemalagd timma per vecka under läsåret 13/14. Det första fokusområdet vara att ta fram konkreta formativa bedömningsverktyg. Det var ett naturligt steg att ta för att komma vidare efter bokcirkeln som haft kring Lundahls "Bedömning för lärande". Utöver de tre grupper som lärarna utgjorde så formerade vi i skolledningen en grupp (rektor och två arbetslagsledare) med ett lite annat fokus nämligen att ta fram strategier för hur vi som ledning bäst kan stötta lärarna i deras utveckling. 

Vi arbetade en heldag i juni med att sätta oss in i material och samla tankar i en wiki och entusiasmen blandades med frustration. Entusiasm över att få tillfälle att komma vidare från teori till handling och frustration över hur jobbigt det är att lära sig tillsammans. Det drog och spretade en del men vi var ändå nöjda över det vi tillsammans åstadkommit.

I augusti tog projektet ny fart och riktningen korrigerades då IT-Gymnasiet genom Henrik Widaeus lanserade en gemensam utvecklingsplattform (finns på kollegialt.ntitg.se) som ska drivas lokalt på skolorna. Hos oss är det jag i egenskap av förstelärare som är ansvarig för delar av implementeringen. Det första uppdraget som skolorna fick var att i lärande team gå igenom en av de fyra strategierna, formativ bedömning med början i alignmentplanering 

Under den dag i augusti då vi arbetade med materialet ökade entusiasmen men även frustrationen. För mig blev det uppenbart hur svårt det kan vara att vara elev och tilldelas en uppgift som ska lösas i grupp. Alla går in i uppgiften med sina erfarenheter och kunskaper och det är krävande att få alla på samma spår, speciellt när det inte finns något facit utan det gäller att hitta en lösning som passar skolans arbetssätt i övrigt. 

Inför kick-offen med övriga förstelärare inom ITG och NTI den 4 september har vi fått i upptag att läsa Hans-Åke Scherps Leda lärande samtal och att se Per Fagerströms föreläsning med samma tema och det har varit givande och fått mig att få upp ögonen för sådant som egentligen är självklart men lätt glöms bort i den stressade och pressade vardagen. Trots att vi på skolan har ansett oss vara bra på att samarbeta och tillsammans hitta lösningar så har vi mycket att lära. Vår främsta styrka har varit det konkreta görandet och vi har i ganska liten utsträckning arbetat med lärande vilket är det som till stor del ska ske nu. Nu handlar det om att kliva in i rollen som elev utan att det finns någon lärare som kan tala om vad som är rätt respektive fel. Det handlar om att foga samman forskning med erfarenheter och skrida till handling utan att vara helt säker på att det kommer att funka. Vi måste släppa greppet och inse att vi inte har den totala kontroll som lärare ofta vill ha. Vi måste lita på andras erfarenheter och våga testa nya vägar och även våga hjälpa varandra genom att tala om vad vi är bra på.

När vi gör detta är jag övertygad om att vi kommer att öka vår pedagogiska yrkesskicklighet, komma närmare varandra sin kollegor och dessutom få större förståelse för våra elever och jag skulle bli mycket besviken om det inte leder till bättre resultat för våra elever. 

Projekt Varbergaskogen

Jag har under våren gått Wikipediakurs för pedagoger och kommit till den sista uppgiften som är att konstruera en Wikipediauppgift anpassad till det vi gör i skolan och jag väljer att presentera den här. Uppgiften är en ämnesintegration mellan Naturkunskap 1b, Foto 2 och Svenska 2 för elever i årkurs 2 på Estetiska programmet inriktning estetik och media.

Projekt Varbergaskogen

Varbergaskogen är naturreservat i närheten av den skola som jag jobbar på (IT-Gymnasiet i Örebro). Det finns ingen artikel på Wikipedia om detta populära område men lite text finns på sidan om Varberga. Naturligtvis måste detta åtgärdas.

Syfte och mål

Syftet med denna uppgift är att lära oss hur man undersöker naturen och dokumenterar resultatet på ett sätt som gör det tillgängligt för andra att ta del av och förbättra. Dokumentationen tjänar även syftet att se hur området förändras över tid. Målet är att skapa och publicera så värdefull information som möjligt vilket kommer att mätas genom publicering på Wikipedia som en ny artikel. Ett ytterligare syfte är att lära oss hur en wiki fungerar i allmänhet och Wikipedia i synnerhet. Även andra tjänster för öppen publicering under CC-licens kommer att användas. Målet är att alla ska ha publicerat material.

Arbetsgång

Fas 1

Arbetet inleds med en lektion då Simon går igenom Wikipedias grunder. Alla elever skapar ett konto och en elev används som representant och får den ärorika uppgiften att skapa artikeln om Varbergaskogen inför klassen. Tillsammans formulerar vi en enkel text utifrån det vi vet om området. I detta läge kommer massor av frågor om området att dyka upp och det finns en naturlig anledning att diskutera hur fakta samlas och verifieras och att presentera uppgiften som helhet.

På lektion nummer två går Simon (lärare i NK) och Tobias (lärare i Foto) igenom metoder för att inventera och dokumentera ett naturområde i text och bild. Klassen delas in i grupper och tilldelas en del av Varbergaskogen. Lektionen ägnas sedan åt att läsa på tillgängligt material om området och förbereda fältstudien. Det tredje tillfället sker på plats i Varbergaskogen.

Fas 2

Under två lektioner sammanställs materialet och läggs upp på en wiki som skapats av lärarna på Wikispaces där eleverna skapar ett individuellt konto. Varje grupp har en sida på wikin där allt material samlas. Svensklärare Niclas håller en genomgång om vetenskapliga texter och finns med under processen. Bilder och filmer publiceras på Panoramio, Wikimedia commons, YouTube och/eller Vimeo (val av plattform är beroende av materialets karaktär). Allt material taggas med #varbergaskogen. Anledningen till användningen av Wikispaces är att vi ska kunna ha frihet att samla materialet i lugn och ro utan att redigering av andra stör. Obligatoriskt innehåll för varje grupps sida är allmän beskrivning, kartbild, inventeringslista växter och djur (på land och i vissa fall i vatten) och media på området. Här finns möjlighet till återbesök i skogen och kontakt med kommun och länsstyrelse för att komplettera materialet.

Fas 3

Nu ska arbetet sammanfattas och publiceras på Wikipedia. Vi kommer att lära oss ytterligare om om hur Wikipedia fungerar och hur godkännande av material sker och därefter påbörja processen med att få en relevant artikel om Varbergaskogen publik. Denna process förväntas kantas av motgångar och besvikelse då väldigt liten del av materialet kommer att platsa. Här finns dock stora lärdomar att göra om informations relevans, ägande, språkliga formuleringar, upphovsrätt mm.

Bedömning

Varje elevs arbete bedöms löpande och feed-back/up/forward sker primärt muntligt men även skriftligt i form av kommentarer på publicerat material. Efter projektet kommer ett skriftligt omdöme att ges på skolans lärplattform där du också kan se vilken kvalitet du uppnått och får samlad feed-back/up/forward.

Detta projekt planeras gå skarpt i hösten 2013. Jag tror att upplägget är applicerbart på andra områden och ämneskombinationer. Det viktiga är inte vad man gör utan hur och varför. Finns det ett engagemang hos lärarna kommer det smitta av sig på eleverna och de känner förhoppningsvis relevans av arbetet inte bara för kursernas skull utan även för något större, publikt och bestående för omvärld och framtid.

Auskultationer

På min skola är kollegiala auskultationer en självklarhet och det trodde jag var på alla skolor men jag har noterat att så inte är fallet och jag tänkte i all enkelhet slå ett slag för denna fantastiska form av kompetensutveckling.

Jag har hört exempel på skolor som tar auskultationerna på stort allvar och bildar en grupp på skolan som tar hand om dem genom att först ha träffar inför lektionsbesöken och sedan följer upp med samtal efteråt, tar fram utvecklingsområden och kör en ny omgång. Detta kräver en hel del tid och stor arbetsinsats som jag inte är helt säker på betalar sig. Vi kör en enklare variant och gör upp ett schema inom arbetslaget för vem som ska besöka vem. Det primära syftet är att hjälpa varandra lärare emellan men det finns även andra vinster såsom att man får inblick i varandras ämnen/kurser och att man får möjlighet att se hur eleverna agerar i klassrummet ur ett annat perspektiv än som undervisande lärare.

 

Vid själva auskultationen så har vi ett dokument (finns att ladda ner här) med ett antal punkter som stöd. Detta är inte några obligatoriska saker som vi måste granska utan är just ett stöd. Detta dokument kompletteras med frågor ur vår lokala arbetsplan. Just nu ligger stort fokus på det formativa förhållningssättet och då är det just det som vi försöker titta lite extra på.

Efter lektionen så sitter vi ner tillsammans och diskuterar lektionen. Det är önskvärt att detta samtal sker så snabbt efter lektionen som möjligt. 

Med denna enkla beskrivning vill jag uppmuntra till kollegiala auskultationer. Insteget är lågt och stor utvecklingspotential finns. Börjar man i enkelt form så betalar sig arbetstiden garanterat!

Inte vad utan hur och varför

På SETT-dagarna valde jag att gå på föreläsningar som jag trodde handlade om väldigt olika saker och skulle ge mig bredd och jag fick delvis rätt. Jag har med mig massa inspiration och idéer men det viktigaste är den röda tråd som blev uppenbar på tåget hem när jag fick tid att reflektera och summera. Det handlar inte om vad man gör utan hur och varför. Här är några exempel.

Första föreläsningen var Doug Belshaw från Mozilla och hade titeln "Trends in educational technology". Jag gick dit och trodde att jag skulle få massa heta tips på nya program, tillämpningar, communities etc. och delvis hade jag rätt. Han pratade om Mozilla Open Badges men gav inga färdiga lösningar eller tillämpningsområden. Gång på gång återkom han till att det är hur man väljer att använda dem som skapar värde. På nästa pass valde jag att lyssna på den kloka och provocerande Ante Runquist som klargjorde att vi inte blir bäst i världen genom att arbeta med det centrala innehållet utan vi måste sträva efter att skapa djup som finns i förmågorna, dvs inte fokusera på vad vi arbetar med utan hur och varför. Vittra Telefonplan blev världskända för sitt nytänkande i avseende på lokaler men Jannie Jeppesen och Frida Monsén var väldigt övertygande i sin presentation att det inte handlar om lokaler utan om pedagogik och förhållningssätt. Samma erfarenhet delade Abdul Chohan och Showk Badak från brittiska ESSA Academy när de berättade om hur de tänkte om för att lyfta en nedgången skola med katastrofala resultat. Det viktigaste för dem var att få alla på skolan att tänka på hur man gör det bäst för eleverna. Ledorden är "faith, access and community" där alltså relationer och tillhörighet är det viktiga. Att de löste detta genom att tidigt och innovativt satsa på iPods som plattform (vad) lade de inte så stort fokus på.

Både Peter Ellwe och Mathias Poulsen höll föredrag om spel men med två olika ingångar. Ellwe pratade om gamification där det handlar om att designa skolan utifrån de drivkrafter som spel har. Han konstaterade att spelet "Skola" inte är roligt eftersom det finns för mycket regler om inte är accepterade (kursplaner, gruppindelningar, schema etc.). Speldesigners är skickliga på att skapa motivation genom ledorden freedom, mastery, meaning (Sebastian Deterding) och detta korrelerar med vad Dan Pink kommer fram till i sin bok "Drive" (autonomy, mastery, purpose). Kolla gärna på filmklippet RSA Animate - Drive: The surprising truth about what motivates us. Poulsen ansats är en annan. Han utgår från datorspel och använder dem i undervisningen. Både spel som är skapade med ett tydligt lärande syfte (The Game, Global conflicts) men även kommersiella nöjesspel (Sim city, Mass Effect, MineCraft). Två helt olika sätt att använda spelmekanismer i skolan med  den gemensamma nämnaren att det inte handlar om vad utan hur och varför.

Detta är det viktigaste som jag tar med mig från SETT. Det är inget nytt men det tål att upprepas: det handlar inte om vad vi gör utan om hur och varför. För att lära oss av av varandra måste vi ställa frågan

Hur gör du för att få eleverna att nå längre än de själva trodde var möjligt?

Det går inte att köpa måluppfyllelse med teknik (även om en del av utställarna på mässan tycktes tro det) utan vi måste våga utmana vårt förhållningssätt och vår relation till eleverna.

Från Jord till Ord | Del 4 Använda och utvärdera

Sista inlägget om wikin jordtillord.wikispaces.com

Teach Meet ITG Örebro

I onsdags var det premiär för Teach Meet på IT-Gymnasiet i Örebro. Tanken är att man delar med sig av sina idéer och tankar under informella former med ett par enkla förhållningsregler: man anmäler sig för att hålla en micro- eller nanopresentation om 7 respektive 3 minuter och sedan lottas ordningen av talare. Först ut var Alexander som gav konkreta tips på hur man planerar sitt arbete för att inte duka under av stressen, sen följde Jakob som gav tips på användbara resurser på nätet, Andreas berättade om vikten av verklighetsanknuten undervisning, Liv visade hur hon använder Instagram och bloggar, Sami berättade om Crypto Wars, Fredrik problematiserade kring formativ bedömning, Per  drog ner applåder då hade med sig gitarren och framförde Stefan Sundströms Latlåt från Farsta, Javad redogjorde för hans robotikprojekt inom teknik, el och mattekurserna, skolsköterskan Britt-Marie berättade om vikten av att komma innanför skalet på eleverna, Mathias förklarade hur han får eleverna att hålla sig från Facebook på lektionstid, Niclas visade sitt arbete med bedömningsmatriser på vår lärplattform LearnPoint och jag själv fick avsluta och berättade om hur jag använder wikis i undervisningen (se Från jord till ord del 1, del 2 och del 3). Vill ni veta mer om deras presentationer finns kontaktuppgifter här.

Att få dela med sig till varandra på detta avslappnade och prestigelösa sätt är något som vi var överens om att göra vid fler tillfällen och jag tror att vi hade haft svårt att frigöra tid till det om vi inte hade haft den arbetstidsmodell som vi har. Jag är stolt över att 12 av 20 möjliga anmälde sig helt frivilligt och delade med sig. Nästa gång tror jag att vi är ännu fler som anmäler oss!

Crypto Wars

Fredagen den 15 februari var det premiär för spelet "Crypto Wars" på IT-Gymnasiet i Örebro. Spelet är en utveckling och sammanslagning av ett antal uppgifter som vi använt tidigare på skolan under temat Kryptering men nu hade vi alltså satt ihop det till något som man kanske kan kalla ARG (Alternate Reality Game) eller verklighetsspel

Spelet inleds med att eleverna delas in i grupper om 4-5 personer och tilldelas en plats på skolan. Instruktionerna är knappa. Det enda de får veta är att de ska leta efter något som inte brukar finnas där. Svaret är en QR-kod som länkar till ett You Tube-klipp och där ger ytterligare instruktioner.

Materialet innehåller fem uppgifter som var för sig inte säger något men när de väl löst alla så kan gruppen koppla ihop dem och komma vidare i spelet. Uppgifterna är konstruerade så att de ska kunna lösas parallellt så att hela gruppen kan arbeta samtidigt utan att behöva vänta på att någon del ska bli klar. 

Uppgifterna består bla i en binär kod som ska omvandlas via ASCII-kod till klartext, en morse-signal och en krypterad text som knäcks med hjälp av frekvensanalys. Metoder för att lösa problemen har eleverna preppats med under veckan som haft temat kryptering.
Metodvalen och samarbetsförmågan varierade mycket mellan de olika grupperna och vissa behövde mer stöd än andra. En del grupper vågade inte lita på oss lärare eftersom vi kunde ingå i Spectre...

När gruppen lyckats lösa alla delar förstår de att de ska kontakta en person i ITG6 per mail och när de gjort det så får de svar innehållande övervakningsbilder på misstänkt person och instruktionen: desarmera bomben.
Bilderna leder dem till en "bomb" med programvara för desarmering. Nu gäller det bara att klura ut svaret på sista frågan innan klockan tickat klart...

 

Utfallet av spelet blev bättre än väntat. Elevernas tålamod var imponerande stort och de visade stor vilja att lösa uppgiften. Spel som detta är alltid svårt att tidsplanera och nyckeln i detta fall var den kommunikation som de var tvungna att ha med ITG6. Det möjliggjorde för spelledaren att styra tiden då grupperna kom till "bomben". Tidigare på skolan har vi haft ett antal liknande spel (bla CSI Örebro) som har kvävt mycket personal och stort engagemang under pågående spel och det har krävs gediget förarbete för att koordinera allt. Detta spel var betydligt mer lätthanterat och det förbereddes och sköttes i princip helt av två personer som dessutom kunde ha lektioner under dagen.

Stort tack till Sami Kaplan som var initiativtagare och huvudutvecklare av konceptet.

Elever som desarmerar "bomben"

Från jord till ord | Del 3 Snart slut

Från jord till ord | Del 2 Igång!

Nu är vi igång med wikin. Här är en uppdatering med korta reflektioner från uppstarten.

Från jord till ord | Del 1 Intro

Beskrivning av ett wikiprojekt som startar 4 februari.

 

Bortom preventivmedel och könssjukdomar

I och med införandet av GY11 fick temat "sex och samlevnad" en tydlig plats i gymnasieskolan i det centrala innehållet för naturkunskap står:

Naturvetenskapliga aspekter på, reflektion över och diskussion kring normer, rörande människans sexualitet, lust, relationer och sexuella hälsa.

Under arbetet inför GY11 väckte detta en del diskussioner. Personligen så hade jag blandade känslor inför att undervisa om dessa frågor. Ämnet är viktigt och har hanterats på ganska taffligt sätt tidigare så jag var positiv till att det lyftes in i kursplanen för ett ämne men samtidigt så såg jag brister i min egna kompetens. För att bli behörig lärare i naturkunskap så har jag läst biologi och kemi och under min utbildning så berördes dessa frågor aldrig så jag fick till stor del lita på mitt sunda förnuft.

Hur gör man då för att lyckas med undervisningen inom detta område? Frågan är naturligtvis omöjlig att svara på men jag har med min begränsade erfarenhet kommit fram till ett par framgångsfaktorer:

1. Avdramatisera
   Första gången jag höll kursen var det en ganska grabbig grupp i åk 1 bestående av bara killar och en elev frågade provocerande om vi skulle kolla på porrfilm. Mitt svar var både avdramatiserande och provocerande: "Nej, för det är bara massa knullande och detta handlar om mycket mer".
   När vi sedan kom in på frågor om relationer så var det befriande att tidigt klargöra att alla har relationer som till och från är knaggliga och gemensamt försöka förstå hur föräldrar fungerar och varför de är så jobbiga.
   Att vara öppen, rak och odramatisk har funkat även de andra gångerna jag har haft kursen även om det har varit svårare då det varit grupper med inte bara killar.
2. Kommunicera
   Jag har alltid inlett avsnittet med att fråga hur de upplev sexualundervisningen i grundskolan. De flesta är missnöjda och det kommer ofta fram att den till stor del fokuserade på preventivmedel och könssjukdomar. Det är viktiga kunskaper men är bara en av delarna i temat. Tyvärr tror jag att många lärare fokuserar på dessa frågor eftersom det är enklast. Att prata om lust och relationer är betydligt svårare och mer krävande av både elever och lärare. Min upplevelse är dock att eleverna visar större intresse och nyfikenhet för just dessa frågor.
   Jag erbjuder alltid eleverna att kommunicera genom flera kanaler. Diskussioner, samtal, redovisningar, återkoppling, frågor etc. sker i alla möjliga former, både muntligt och skriftligt. Jag öppnar alltid en anonym frågelåda där eleverna kan lämna sina frågor och synpunkter. Att öppna för kommunikation på bred front är nödvändigt inom all undervisning men känns extra värdefullt när det gäller frågor som är både personliga och privata.
3. Referera och hänvisa
   Ett av mina mål med undervisningen är att eleverna ska veta hur de kan komma vidare. Jag ger eleverna uppgifter som kräver att de bekantar sig med rfsu.se och umo.se som är värdefulla digitala resurser. Jag går också igenom vilka andra möjligheter som finns med lokala ungdomsmottagningar och skolhälsovård etc. 

Detta är några av mina tankar och idéer kring sex- och samlevnadsundervisingen på gymnasiet. Sprid, kommentera och diskutera gärna - jag tror att det finns många lärare som liksom jag gärna tar emot och delar med sig av tankar och tips kring detta svåra och viktiga ämne.

TED-Ed

I mars släppte TED funktionen TED-Ed med undertiteln Lessons worth sharing. På sidan finns det ett stort antal färdiga "lektioner" som är uppbyggda kring ett filmklipp med tillhörande frågor. De färdiga "lektionerna" navigerar man bland antingen via ämne, tema eller "best flips". Detta är en guldgruva men, vad ännu bättre är: man kan med all önskvärd enkelhet skapa egna "lektioner" och igår testade jag funktionen med en klass i naturkunskap.

Just nu håller vi på med människokroppens anatomi och funktion och jag hittade ett klipp på You Tube som på ett underhållande sätt beskrev kroppens cirkulationssystem. För att skapa en flip, eller lektion, på TED-Ed krävs inloggning. Det gick enkelt att skapa ett konto och jag fick det smickrande mailet:

"You are officially a part of the TED community. It's so good to have you with us!"

När man är inloggad så dyker en femte rubrik på sidan upp: You. Där samlas alla kontots aktiviteter.

Skapande av lektionen gick enkelt. Kopiera in länken till filmen, lägg till frågor (fritext eller flerval), lägg till en beskrivning och spara. Vill man kan man även lägga till länkar till mer information och fördjupningsfrågor. Sen är det bara att distribuera länken till eleverna som loggar in med sitt Facebook-konto eller skapar ett TED-Ed-konto.

Eleverna inleder med att titta på klippet, "Watch", och går sedan vidare till frågorna "Think". Har man lagt till länkar etc finns de under "Dig deeper" och fördjupningsuppgiften finns under "...And finally"

Svaren samlas i en lättnavigerad översikt som bara ägaren av flippen kommer åt. Sedan är det bara att gå igenom eleverna svar och återkoppla till dem.

Min "lektion" finns på http://ed.ted.com/on/kAxM0mkI. Känn dig fri att besvara frågorna - lämnar du dina kontaktuppgifter lovar jag att ge dig feed-back!

The Cage

Innan The Cage 12 visste jag inte vad ett innovationsrace var, jag visste inte vad konnektivism innebar och jag hade ingen klar bild över begreppet MOOC. Jag visste dock att denna dag i The Cage på Skolforum skulle ge mig tillfälle att träffa några av mina twitterkontakter, att jag skulle få träffa nya lärarkollegor och att vi tillsammans skulle arbeta mot vårt gemensamma mål: att göra skolan bättre.

Therese Raymond, processledare

Henrik Widaeus (en av drivkrafterna bakom The Cage och även IKT-pedagog på IT-Gymnasiet) mötte upp vid entrén och tog mig med till The Cage som i verkligheten inte är en bur utan mer en arena med goda förutsättningar för möten. Med en macka i handen tog Therese Raymond tag i dagen och såg till att de ca 20 deltagarna speed-dating lärde känna varandra genom speed-dating och samtidigt inventerade våra digitala plattformar.

Post-it-lappar är svårslaget vid brainstorming

Dagens uppdrag presenterades: att skapa konkreta case för kollegialt lärande. Arbetet inleddes med ett anförande av Henrik Widaeus om distrubierat ledarskap, konnektivism, EdCamps och hur tråkigt det kan vara att gå in på en skola. Efter detta satte innovationsracet igång med brainstorming enligt HOW-NOW-WOW-modellen och det hela utmynnade i tre grupper som på mycket begränsad tid skulle skapa var sin konkret idé för kollegialt lärande och vid dagens slut presentera den för deltagare och åhörare på plats och via webbsändning. Under processen fick vi ny inspiration i form av anföranden av Dave Cormier (rhizomatiskt lärande och MOOC) och Sophia Österdal (Wikimedia).

Min grupp fokuserade på viralisering och kom efter spretiga diskussioner fram till att skapa en mall för hur man kan samla och sprida sitt arbete på skolan. Eftersom vi vill få med oss så många lärare som möjligt på idéen valde vi att satsa på att göra det så enkelt som möjligt för användaren. Vår idé är helt enkelt att skapa en intern blogg där lärarna på en skola enkelt kan skriva korta inlägg om vad de sysslar med just nu. Vi tror att om man synliggör det så kommer de kollegiala samtalen att öka, nyfikenhet väcks och samarbetena ökar. Vi tror även att det leder till ökad förståelse för elevernas situation som kastas mellan lektioner och vitt skilda ämnen. Kort beskrivning finns här: The Cage-case: Samla och sprida

På den skola som jag jobbar (IT-Gymnasiet i Örebro) så är IKT-kompetensen relativt hög och vi har redan nu ganska god inblick i vad som händer i de olika kurserna tack vare att skolan är liten (16 lärare), ett gott samarbetsklimat plus att var jobbar mycket med att sprida det vi gör i social media men jag kommer ändå att ta med mig idén till arbetslaget och skolan och implementera den i någon form (det finns inget bra som inte kan göras bättre).

När idéerna var presenterade och kort debriefing genomförd kunde jag summera dagen och konstatera att ett antal begrepp börjar trilla på plats, frön till samarbetsprojekt mellan skolor såtts och att mina twitterkontakter är otroligt trevliga även IRL. Dessutom passade jag på att lära mig mer om hur Wikipedia funkar och hur man själv kan bidra (Wikipedia funkar inte i teorin men i praktiken).