måndag 29 oktober 2012

Kompetensutveckling


När jag under mitt första år som lärare fick frågan om vilken kompetensutveckling jag efterfrågade visste jag inte vad jag skulle svara. Jag hade fullt upp att omsätta allt som jag hade med mig från lärarutbildningen. Några år senare kände jag dock behov av kompetensutveckling inom en rad områden som främst berörde mina ämneskunskaper. Tack vare diverse utbildningar och gediget intresse för mina ämnen har detta behov stillats något och givit plats åt något annat, större och diffusare. Jag tror att man kan kalla det didaktik.
Från att haft fullt upp med att komma igång som lärare (2004) via känslan av bristande ämneskunskaper till något större - helheten. Denna helhet har ofta diskuterats och försökts att få ett grepp om inom kollegiet på skolan och sedan två år tillbaka har jag utökat kollegiet med hjälp av Twitter (tack @tobiassolem). Twitter har bidragit till många nya tankar, idéer och konkreta tips och jag kan verkligen rekommendera fler att nyttja denna plattform. Under hösten har jag dock känt mig begränsad av de 140 tecknen och nu gjort slag i saken att posta tankar i denna form. 
Vad har då hänt med min kompetensutveckling? Jag är inne på mitt nionde år som lärare och känner mig mer kompetent än någonsin och jag känner samtidigt ett större sug än någonsin på att förbättra mig! Att kompetensutveckla “helheten” är inte så lätt men jag tror att jag har hittat en form för det - det kollegiala lärandet. Detta begrepp har funnits och flutit runt i min begreppsvärld ett tag men jag har inte tagit tag i det ordentligt.
När jag fick frågan om att vara med i The Cage på Skolforum tackade jag ja direkt, utan att ha förstått vad det handlade om. Ju närmare den 31 oktober vi har kommit desto klarare har det blivit - det handlar om kollegialt lärande! Under denna dag kommer jag dessutom att få se hur många av mina kollegor ser ut bakom sina twitteravatarer.
Kan man kalla kollegialt lärande för kompentensutveckling i didaktik?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar